Jag jobbar ju numera som extrapersonal hos en av landets största guldsmedskedjor, och det är ju verkligen ett fantastiskt jobb!
Man träffar så mycket spännande människor och man får höra så många intressanta historier de har att berätta, tex om tanken bakom smyckena de köper eller en historia om smycket de lämnar in för reparation.

Nu i veckan hade jag en kund, han var 38 sa han, men han såg inte mycket äldre ut än 30.
Vilket fall som, så skulle han köpa en alliansring till sin fästmö. Ett spontant infall han fått och han var alldeles nervös och darrade på händerna.
Han berättade att han inte alls tänkt gifta sig, någonsin, och fästmön bodde i USA.
Han hade köpt hus här och inte alls tänk stegen längre.

Men så den här fästmön, hon var något alldeles extra.
Hon var hans livs kärlek.
De hade varit tillsammans länge, förstod jag det som, men ändå inga planer om giftemål.

Så nu hittade han en ring som kändes sådär riktigt klockren, och de båda hade samma smak så han tvivlade inte på att hon skulle gilla ringen.
Vi samtalade, jag tog betalt, berättade om försäkring, vi pratade hus och flytt till USA, om frieriet.. och hela tiden var han så nervös, han darrade både på händerna och rösten.
Förklarade att han verkligen inte alls tänkt sig något som detta, att det var ett spontant infall.

Hans nervositet gjorde mig nervös, jag kunde känna pirret i magen ända från honom.
Jag avslutade med att lycka honom till med frieriet, att önska honom lycka till i framtiden, och han gick därifrån med ett leende på läpparna.

Det är precis sådana dagar jag älskar att jobba där jag är.


Var jobbar ni, och hur känner ni för er arbetsplats?